Gillar du att cykla långt? Då kanske ultra- eller randonneurcykling är något för dig. Det handlar om att cykla längre distanser, antingen i form av en tävling eller en organiserad långtur.

Ultracykling

Den som vill tävla i långdistanscykling väljer ultracykling. Exakt hur långt man måste cykla för att det ska räknas som ultra är inte helt klart. Många räknar alla sträckor över 160 km (det vill säga, 100 engelska miles) som ultraevent, men eftersom det finns ganska gott om sådana lopp drar andra gränsen först vid 200 eller 300 km. Ofta handlar det också om tid snarare än om distans – ett ultralopp kan vara att cykla så långt som möjligt under 12 eller 24 timmar. Det är också vid sådana tillfällen som många rekord för långa cykelturer sätts.

Ett klassiskt exempel på ett ultralopp är amerikanska Race Across America (RAAM), som hålls årligen. Loppet börjar vid kusten till Stilla Havet och löper sedan till Atlantkusten, vilket är en sträcka på ungefär 4 800 km. Närmare hemmaplan finns Transcontinental Race, som normalt går från östra till västra Europa. Varje deltagare väljer själv sträckan, men måste passera loppets kontroller på väg till målet.

Randonneurcykling

Randonneurcykling, eller randonné som det också kallas, är ett organiserat långlopp på 200 km eller mer utan tävlingsmoment. Här handlar det om att cykla en viss sträcka under en viss tid, och längs sträckan finns kontroller. Randonnéloppet kallas för brevet, och varje cyklist har med sig ett brevet-kort som ska stämplas vid varje kontroll. Den som har alla stämplar och tar sig i mål inom angiven tid har genomfört ett godkänt lopp. Det finns en minimi- och en maxtid – man får alltså inte vara hur snabb som helst.

Världens mest kända randonnélopp är förmodligen Paris-Brest-Paris, som arrangeras vart fjärde år och är lite av randonneurcyklingens OS. Loppet är 1200 km långt och nästa omgång arrangeras år 2023.

Har du väl blivit passionerad motionscyklist är steget inte långt till att börja följa den professionella cykelsporten. Den här texten tar upp några klassiska lopp inom landsvägscykling som är väl värda att se, antingen på TV eller på nätet.

Grand Tour

Grand Tour är benämningen på tre av världens största etapplopp: Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta de España. De behöver knappast någon närmare introduktion, till och med personer som är helt ointresserade av cykling brukar vara bekant med dem. Giro d’Italia äger rum i maj, Tour de France i juli och Vueltan i september. Loppen är alla tre veckor långa med två vilodagar och en blandning av olika etapper: linjeetapper, individuella tempoetapper och lagtempoetapper. Deltagarna cyklar långa, hårda dagar och det är den med snabbast totaltid som vinner. Ofta är det bara sekunder som skiljer, vilket bidrar till att göra loppen spännande.

Paris-Roubaix

Paris-Roubaix är ett av loppen i Monumentserien, vilken inkluderar fem av de svåraste och mest prestigefyllda endagarsloppen inom cykelsporten. Loppet har körts sedan 1896 och kännetecknande för det är att det till stora delar körs på kullerstensgator av dålig kvalitet. Just kullerstensbeläggningen är vad som gör loppet svårt – kullerstenarna är hala och fysiskt krävande att cykla över med racercyklar. Loppets många smeknamn reflekterar detta, exempelvis ”helvetet i norr” och ”en söndag i helvetet”. För fans av cykel racing, som den här bloggen, är Paris-Roubaix ett måste.

Liège–Bastogne–Liège

Även Liège–Bastogne–Liège är en del av Monumenten och går genom Ardennerna i Belgien. Loppet är långt och anses vara en av de mest krävande endagstävlingarna i världen på grund av de många långa och branta backarna. Loppet har arrangerats sedan 1892 och namnet skvallrar om vilka byar det passerar. Det arrangeras dessutom i april, vilket gör att vädret kan vara oförutsägbart och göra loppet svårare. År 1980 föll till exempel snö under hela loppet och temperaturen låg på strax över noll.

I början av 70-talet blev det populärt bland unga att ta cykeln ut i skogen, vilket för många av dem var det närmaste man hade råd att komma motorcross-sporten. Man började då ta fram en mindre cykel som var mer lämplig för att köra i terräng och göra hopp med tvära svängar. Det dröjde inte länge förrän BMX-cykeln, eller Bicycle Motocross Cyklar blev ett faktum.

American Bicycle Association

1977 bildas ett förbundet ABA för BMX-sporten i USA och 1982 håller man det första världsmästerskapet. Det dröjer dock ända till 2008 innan BMX-cyklarna tar sig in på OS-programmet och på allvar blir en del av cykelsporten och dess etablissemang. BMX-sporten har förutom fartgrenar även vuxit inom olika tävlingar i balans och inom tävlingar där det görs olika trick både på marken och i luften. I fartgrenarna kan man åka genom en slinga för att göra olika hopp med efterföljande trick.

En robust cykel

BMX-cykeln ska klara av många olika tävlingsupplägg och det finns modeller för street-, park- och hopptävlingar. Cykeln är tillverkad i tåliga material och beroende på prisklass kan de vara nästan hur robusta som helst. De flesta BMX-cyklarna använder 36 ekrar i fram- och bakhjulen, även om upp emot 46 ekrar används för att öka stabiliteten. Den normala storleken på hjulen är 20 tum, även om variationer förekommer för de olika specialgrenarna. Från början var cykeln egentligen bara byggd för racing men då den började användas allt mer i andra sammanhang, exempelvis i skateramper och på gatan, utvecklades alltifrån däckmönstret till själva ramen. Den så kallade friåkningen har ständigt varit ett populärt inslag och utövas även av personer som inte tillhör något förbund eller organisation. BMX-cykeln är förmodligen den mest tillgängliga cykelsporten för entusiaster att komma igång med och på begagnatmarknaden finns cyklar att få tag på, till bra och rimliga priser.

När man pratar om betting tänker många säkerligen på lagsporter såsom fotboll, hockey eller baseball. Spelbolag tillkommer ständigt på den heta spelmarknaden och för att locka kunder behövs ständigt nya attraktiva spelkoncept. Ni har säkert sätt alla de reklamer som fylls av spelbolag. En artikel om spelbolagens miljardsatsningar på reklam finns att läsa på Därför lägger spelbolagen miljarder på reklam och kan ge en liten inblick i den tuffa branschen.

Det är inte längre så att man som spelare bara kan tippa på klassiska lagsporter utan nuförtiden är de flesta sporter spelbara. Ibland är det inte ens sporter man kan spela på utan nu är även melodifestivalen eller politiska val heta spelalternativ. De flesta sporter går alltså att spela på i någon form och är det individuella idrotter så är det vanligast att man kan tippa på totalvinnare eller placering.

När det vankas till exempel Fotbolls VM så kommer många fotbollsintresserade att se betting som en naturlig del av att följa och heja på sina favoritlag. Samma sak gäller när det vankas Tour de France…. eller vad sa vi nu för något? Om du reagerade nu så är det helt rimligt för när det kommer till cykelsporten så har betting inte haft samma naturliga koppling som fotboll. Förmodligen tänker säkert inte de flesta på att det ens skulle gå att lägga ett bet på en cykeltävling. Att betta på cykling är inte speciellt vanligt förekommande i Sverige, men utomlands växer cykelsportens plats på spelmarknaden. Spelbolag som Unibet har numer cykling som en del av det naturliga sportutbudet. Där kan man spela på vinnare av stora cykellopp såsom Tour de France, Giro d’Italia och Vuelta a Espana.

Cykling är kanske inte det man bör spela på om man inte är insatt i sporten och vilka cyklister som är bäst för tillfället. Ett cykellopp kan pågå i flera mil av klungkörning för att sedan avgöras på upploppet. De bästa cyklisterna brukar vinna i längden, men att tippa rätt vinnare på ett visst lopp kan vara svårt då små marginaler kan fälla stort avgörande. En cykel kan trots allt haverera och krascher i cykelsporten förekommer med jämna mellanrum. I de fall är det mest en slump huruvida favoriten är inblandad eller ej och sådant kan vara svårt att förutse. Det oförutsägbara blir naturligtvis en del av sporten och således bettingen. Huvudsaken är att man känner till hur sporten går till för att inse riskerna och möjligheterna när man lägger sitt bett.

En långsökt parallell skulle kunna dras till början av 2000- talet när Greyhound gjorde entre på den svenska spelmarknaden. Det blev dock ett relativt kortvarigt fenomen och troligen berodde det delvis på att det är väldigt oförutsägbart att utse vinnare om man jämför med trav tex där kunskapen om hästarna ökar vinstchanserna rejält.

Det är såklart kul att fler sporter hamnar i rampljuset även hos spelbolagen då det säkert finns ett antal riktigt insatta cykelfans som gärna hade fått möjligheten att spela på sina favoriter. Tack och lov finns nu möjligheten på ett antal spelbolag.

Att välja cykel är inte helt enkelt. Om du inte själv har lång erfarenhet inom cykelsporten kommer du känna dig helt utlämnad till försäljaren som du naturligtvis misstänker vill pracka på dig en betydligt dyrare cykel än vad din planerade budget tillåter. Förhoppningsvis kan vi ge dig några råd på vägen när du ska välja vilken landsvägscykel som passar just dig bäst. Vill du veta mer om vad landvägscykling innebär kan du läsa Landvägscykling som beskriver sporten. På temat finns även intressant läsning på Tomorrow’s cities där man skriver om cykelns betydelse i framtiden. Även KTH har läsvärt om ämnet så kika in på Cykla för mer förkovring.

Det finns märken i prisklasser från några tusenlappar upp till 100 000 SEK så det är redan där uppenbart att man behöver hitta sin prisnivå innan man besöker en specialiserad cykelbutik. De allra billigaste varianterna bör undvikas om man förväntar sig ha en cykel som ska hålla länge och tåla många mil utan att till exempel växlarna brakar ihop. Ett generellt riktmärke är att för varje 5000 SEK man lägger på i pris så gör det stor skillnad på cykeln upp till ca 25000-30000 SEK. I prisklasserna över det blir skillnaden mindre för varje prisökning. Hur som helst så går det definitivt att hitta en bra landsvägscykel för runt 10000 SEK. Har man för avsikt att köra mycket tävling kanske man vill ha en så snabb cykel som möjligt. I så fall kan det vara värt att istället lägga lite mer pengar på att uppgradera sin hjul då de har stor påverkan på hastigheten.

Om det är en enda faktor som ska lyftas fram så är det definitivt ramstorleken. Att ha en cykel som passar sin egen storlek är A och O. Man bör alltså mäta sin längd och benlängd till att börja med. Det finns en hel del måttguider på nätet som ger ett hum om vilken ramstorlek just du behöver. På så sätt kan du ha en uppfattning om vilken storlek du är ute efter när du kommer in i butiken. För att verkligen veta vilken storlek som passar dig kan du därefter ta råd från försäljaren, men framförallt be att få prova cykeln. Be gärna någon kunnig titta när du cyklar som kan hjälpa till att bedöma huruvida ramstorleken är rätt för dig. Är det så att man köper en begagnad cykel kanske man kan hitta ett mycket bra pris även fast storleken inte är riktigt rätt. Det är dock sällan värt att köpa en prisvärd cykel om storleken är fel. Det kommer bli mycket dyrare i längden i form av obekvämlighet och mer energiåtgång. Här gäller det alltså att inte vara dumsnål.

När det kommer till tillverkare finns det en hel del märken och många av dessa håller hög kvalitet. Vill man vara säker på att köpa en kvalitetscykel är det ofta säkrast att gå på någon av de kända märkena som Scott eller Specialized till exempel. Samma gäller för servicen i butiken då den mest kunniga personalen generellt sett jobbar i renodlade cykelbutiker och inte i större sportkedjor som säljer allt möjligt till alla möjliga sporter.

Många köper cykel nuförtiden för att kunna tävla i triathlon och det går då alldeles utmärkt att tävla med en landsvägscykel. Vill man dock maximera upplevelsen genom att skaffa en tempocykel eller triathloncykel rekommenderas ändå att även ha en landsvägscykel då den större delen av träningen bör ske på landsvägscykel. Tempocykeln eller triathloncykeln bör snarare ses som en tävlingscykel och används vanligen inte i lika stor utsträckning under träning. Sen kanske man vill kunna cykla ett och annat motionslopp på landsväg och då är inte tempostyren tillåtna.

Cykling är ett ypperligt sätt att ta sig fram då det minskar trafikträngsel och miljöpåverkan. Cykling diskuteras till och med på regeringsnivå som tex ett förslag från Miljöpartiet som kan läsas på Cykel och barnpaket från MP för den intresserade.

Om man inte bara nöjer sig med pendlingscykling till jobbet eller söndagscykling till affären finns det oändliga möjligheter att använda cykeln som ett mer seriöst motionsredskap. Många har upptäckt tjusningen med landsvägscykling och motionslopp som Vätternrundan blir snabbt fulltecknade. Mer om Vätternrundan finns på Vätternrundan om man vill veta mer. Lyckligtvis finns det en hel del andra lokala motionslopp som är lite enklare att få en startplats till.

Det finns alltid riktigt inbitna entusiaster som cyklar året runt i ur och skur. Utrustning som dubbdäck och förstärkta kläder gör det möjligt att använda cykeln i alla möjliga väder. Om vi dock ska prata om den stora massan kan vi generellt säga att cykelsäsongen är begränsad till sommahalvåret i Sverige. Det påverkar också såklart förberedelserna inför större motionslopp som tex Vätternrundan. Då cykelsäsongen utomhus börjar runt April månad finns inte alltför mycket tid att träna upp sig inför Vätternrundan som går i mitten på Juni. Det sätter en viss prägel på träningsmöjligheterna och de flesta försöker få ihop så många mil som möjligt under den tidiga sommaren. Detta är något som kräver lite planering för den seriöse. Vill man bygga många mil bör man öka på successivt och inte ge sig ut på första vårdagen och dundra in 20 mil. Ett sätt att förbereda cykelmusklerna under vintern är att cykla inomhus. Det finns lite olika alternativ, men ett bra sätt att nöta mil är att skaffa en så kallad trailer där du kan montera din egna cykel på en rulle och kan således cykla hemma. Noterbart är att man bör ha någon form av matta under för du kommer garanterat svettas floder. Det går även att köpa en motionscykel eller testcykel som man kan ha hemma som ger en cykelnära upplevelse. Har man inte plats eller råd så finns det säkerligen ett gym i närheten som erbjuder någon form av motionscykel. Det finns alltså oftast någon möjlighet att kunna cykla även under vintern. Vill man inte sitta på en motionscykel i flera timmar är det ett bra sätt att öva intervaller på då det ger en bra bas inför utomhussäsongen. Visst är utomhussäsongen relativt kort, men det finns ändå goda möjligheter att förbereda sig så bra som möjligt genom att bygga en konditionsbas under vintersäsongen.

Ett tips är att gå med i en cykelklubb för att utvecklas än mer. Cykling är lite utav en lagsport och hittar man en grupp med samma målsättning är det en extra dimension att träna och tävla tillsammans. En cykelrunda blir på så sätt även en social sammankomst och träningen känns då inte alltid lika jobbig. Cyklar man Vätternrundan kommer man garanterat se flertalet grupper susa förbi i likadana kläder. Vanligt är även att ett träningspass kan innefatta en fika eller lunch på kanske Ikea Ikea eller motsvarande.

Cykelsporten kan upplevas som lite exkluderande då det finns flera oskrivna stilregler för hur man ska vara klädd och bete sig på cykeln. Det skall dock inte avskräcka då motionslopp generellt sett är väldigt välkomnande och det är inte ovanligt att se en och annan deltagare med cykelkorg. Så länge man har lite koll på de grundläggande reglerna skall man klara sig bra. Det är faktiskt så att de grundläggande reglerna är desamma som vanliga trafikregler, vilket man ändå borde ha koll på.

Sammanfattningsvis kan man säga att cykling som tävling i Sverige medför en kort säsong, men man har möjligheten att komma förberedd genom hårt jobb under vintern. För extra framgång bör man undersöka möjligheterna att hitta en grupp att cykla med, vilket ökar på den sociala upplevelsen avsevärt. Då kommer man även snabbt lära sig vilka stilregler som gäller för klädsel så att man får möjligheten att utstråla massor av erfarenhet oavsett längden på ens karriär. Det behöver inte heller vara just Vätternrundan som är det stora målet även om så är fallet för många. Välj och vraka bland alla de motionslopp som cykelklubbar i hela vårt land erbjuder. Det finns garanterat något lopp för alla oavsett erfarenhet.

Cykling handlar för de flesta om en motionsform, men det finns såklart en elit där tävling och placeringar går först. Många äventyrare har även tagit sig fram på cykel och här listar vi ett antal spektakulära världsrekord inom cykelsporten.

Snabbast runt jorden

Som det går att läsa på Around the world in 78 days slog nyligen britten Mark Beaumont världsrekord i att cykla jorden runt på 78 dagar. I praktiken innebar det ca 16 timmars cykling per dag. Det finns en hel del som har cyklat runt jorden, men många brukar ta betydligt längre tid på sig för att faktiskt hinna uppleva något på sin jordenruntresa.

Längst på 24 timmar

Att cykla runt i en bana så många varv som möjligt på 24 timmar kan tyckas som en måttligt lustfylld aktivitet. Fråga bara Christoph Strasser från Österrike som 2015 slog världsrekord i att cykla längst på 24 timmar. På Berlins flygplats cyklade Christoph runt runt tills han till slut tickade in på 896 km.

Högsta hastighet

Tillhör du de motionärer som tycker det kan bli lite läskigt när cykeldatorn visar 50 km/h i en brant nedförsbacke. Undrar då hur Bruce Bursford kände 1996 när han slog världsrekord i högsta uppmätta hastighet på cykel, nämligen hela 334,6 km/h på ett specialbyggt rullband och en cykel i de mest ofattbara prisklasserna.

Längst på 1 timma

Att cykla så långt som möjligt på en timma är en utmaning som främst lockar velodromcyklister. Det är såklart bäst förutsättningar att slå den typen av rekord i en velodrom som minimerar yttre krafters påverkan. År 2015 slog Sir Bradley Wiggins det senaste rekordet genom att lyckas cykla hela 54,526 km på bara en timma.

Snabbast genom USA från kust till kust

Race Across America (RAAM) är ett riktigt tufft lopp som går från kust till kust genom hela USA. Det ges inte alltför mycket utrymmer för vila och återhämtning. Det vet Christoph Strasser som 2014 slog rekordet i tävlingen genom tiden 7 dagar, 15 timmar och 56 minuter. Då är det alltså en bana på 4860 km vi pratar om.

Snabbast genom Europa

Även om Europa inte har en lika naturlig kust till kust sträckning som USA, finns det en sträcka som anses vara den som gäller om man vill cykla genom Europa från väst till öst. Startpunkten ligger då i Portugal och målet ligger i Europas yttre östkant vid de ryska Uralbergen. Sträckan mäter då ca 6500 km. Äventyraren Sean Conway slog 2018 rekord på sträckan med tiden 24 dagar, 18 timmar och 39 minuter.

Detta var ett urval av alla de olika världsrekord inom cykling som går att läsa om. Med tanke på jordens alla hörn och kanter på de olika kontinenterna finns det såklart ofattbart många sträckor som går att sätta rekord på. För svensk del kan man ju alltid satsa på att cykla från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder. Det är en tuff utmaning som ändå är möjlig att genomföra utan att se sig själv som den absoluta extremäventyraren.

Cykellopp kan genomföras på många olika sätt och för en nybliven cykelentusiast kan det säkerligen vara förvirrande när man hör prat om tempobågar, ligga på rulle och subtider. Låt oss reda ut de olika typerna av cykellopp som är vanligast förekommande.

Landsvägslopp

Landsvägscykling lockar mängder med cykelintresserade från alla nivåer. Intresset för sporten får naturligtvis stor draghjälp av Vätternrundan som är årets stora mål för många motionärer. För det är just motionärer som lockas till Vätternrundan, då det per definition är ett motionslopp. Med det menas att ingen vinnare utses och inga placeringar räknas. Alla får en registrerad sluttid, men man tävlar främst mot sig själv och målsättningen är vanligen att rulla in under ett visst antal timmar. Därav pratar man om subgrupper så som sub12, sub11 sub10 o.s.v. Sub12 innebär då en sluttid under 12 timmar. Många lockas att köra i en grupp för att hjälpa varandra att ta sig fram så fort som möjligt. Runt om i landet finns flertalet andra kortare landsvägslopp där det kan variera huruvida det räknas enbart som motionslopp eller om det finns tävlingsklass. En lokal klassiker är t.ex Hisingen Runt i Göteborg som körts i 40 år. Läs om detta på Hisingen Runt som visar på glädjen hos deltagarna. Vill man cykla riktigt långt kan man välja Sverigetempot som körs från Riksgränsen till Smygehuk på ca en veckas tid.

Tempolopp

Tempolopp är vanligast i tävlingsklasser och är en typ av landsvägskörning med den stora skillnaden att man inte får hjälpa varandra genom att köra i klunga. Det innebär alltså att man måste hantera allt vindmotstånd själv. För att kompensera det tillåts man köra med en tempocykel som ger möjlighet till en mycket framåtlutad position där armbågarna kan vila på styret. Luftmotståndet minskas således avsevärt, men en viktigt detalj är att man inte har lika nära till bromsarna när man sitter i tempoposition. Det är en av anledningarna till att tempocykel inte är tillåtet i vanliga landsvägslopp där man får köra i klunga och kanske bara ligger några centimeter bakom varandra. I triathlon är cyklingsdelen att se som tempocykling då deltagarna måste hålla ett avstånd om vanligtvis 12 meter till framförvarande cyklist. På elitnivå finns dock undantag till denna regel. Tempolopp kan också köras i så kallat lagtempo som innebär att man är en grupp som hjälper varandra, men man får inte ta hjälp av andra grupper för att minimera luftmotstånd.

Mountainbikelopp

Mountainbike cyklas som man kan höra på namnet i berg eller snarare skog och terräng. Det är alltså en mycket mer teknisk variant av cykling som ställer krav på balans, cykelkontroll och fokusering då underlaget ändras hela tiden och kan erbjuda en hel del branta upp- och nedförsbackar. Cykelvasan är per definition ett mountainbikelopp, men det anses vara ett relativt enkelt sådant då det inte ställer lika höga krav på teknik. Detta då banan är mestadels grusväg, vilket också gör att den kan locka flertalet lite mindre erfarna cyklister. Det finns alltså även är något lopp för alla nivåer och ingen behöver känna sig utesluten.